Fuck the past - Kiss the future

Inlägg publicerade under kategorin Tänkvärt

Av Daniel - 20 augusti 2014 13:44

Denna film med Joel Kinnaman sprids just nu på Facebook och jag sprider den mer än gärna även här på min blogg. Sprid vidare du också!


Här kan du också läsa vidare om vad han tycker om sitt nya uppdrag som Ecpatambassadör.



Idag är det inte ovanligt att sexuella övergrepp mot barn leder till böter. Den svenska straffskalan har kritiserats hårt, inte minst från FN. För att illustrera hur absurt det är att Sverige idag inte ser allvarligare på sexualbrott mot barn har vi valt att jämföra straffen för sexualbrott mot barn med nedskräpning, som också är ett bötesbrott. 

Vi menar att sexuella övergrepp mot barn inte på något sätt ska gå att jämföra med att spotta tuggummi på gatan, och kring detta vill vi skapa engagemang och diskussion. 

www.sopigstraffskala.se

ECPAT Sverige.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=WdP7CAdfHEY




#ecpat #sopigstraffskala #joel #kinnaman #övergrepp #sexualbrott #barn #rättigheter #tänkvärt #sprid

Av Daniel - 9 juli 2011 11:15

Då och då ramlar man över nåt som får en att tänka till lite extra och ibland hamnar de sen här på bloggen i min kategori Tänkvärt.

Hur som helst.

Igår gick en länk runt på Facebook som går till Fredrik Backmans blogg på Café sport. Ja brukar inte klicka på länkar som läggs upp på Facebook då ja tycker att de allt som oftast är en massa skit, men de här var väldigt bra skrivet.

Då ja själv är en som alltid gillat att köra bil (och allt annat som går att köra), speciellt fort och med lite utmaning gav blogginlägget en lite extra tankeställare.

Oftast när ja är ute och åker kör ja mer på känsla än efter trafikskyltarna, speciellt dom med med siffror på (hastighetsbegränsningarna). De kan ibland gå ganska fort men ändå försöker ja alltid att ha en tanke med i min körning, att inte göra idiotgrejer som många andra tyvärr gör allt för ofta. Ja chansar tex inte om ja ska köra om och håller hastigheten vid skolor och dagis osv men på större vägar kan de brumma på ganska rejält ibland.

För några år sen blev ja vittne till en motorcykelolycka som satte sig djupt och gav många tankar. Pappa och ja var fram och försökte hjälpa killen som kört motorcykeln men tyvärr avled han av sina skador, 26 år gammal. Minnena av detta kommer aldrig att försvinna men de gjorde att ja sen dess försöker använda skallen lite mer, även om ja kör fort.
Race och höga farter sitter liksom i mig och går nog aldrig ur.

Men så läste ja blogginlägget igår och plöttslig inser man vad som kan få en att sänka farten och tänka till ännu mer och oavsätt om man brukar vara tung på gasen eller inte så tycker ja alla borde läsa detta. De gav mig ett par skratt och någon tår, och framför allt en tanke att ha i bakhuvudet...

 

Personligt meddelande

Till den ganska stressade blonda kvinna i grön Volkswagen Golf, årsmodell 2004, som låg efter mig på Skälbyvägen mellan Hässelby och Barkarby och vidare mot Kista norr om Stockholm strax innan klockan 12 idag.

Jag förstår att du fann det här med att jag höll hastighetsgränsen på alla 30- och 50-sträckor oerhört provocerande. Du gjorde det ganska klart genom att köra uppskattningsvis 15 centimeter bakom min bil i närmare fyra kilometer, försöka köra om mig vid ett rödljus (innan du i sista sekund upptäckte den där Volvon och insåg att vi inte körde på en enkelriktad väg), för att sedan slutligen argt accelerera in till höger om mig när vi nådde en 70-väg och köra om mig på insidan. I drygt 100 kilometer i timmen. I bussfil.

Jag ska inte ta upp din tid i onödan, jag förstår att den är väldigt värdefull för dig. Så jag vill bara i all hast passa på att berätta för dig att för ett drygt år sedan blev jag pappa till en liten pojke. Han heter Nicholas. Han har stora bruna ögon och sin mammas ögonfransar. Han älskar bröd men är inte så förtjust i smultron. Han gömmer fjärrkontroller och tyglejon i facket under sätet på sin leksaksbil, och fnittrar så han kiknar när jag hittar dem. Det låter sådär som man tänker sig att champagnebubblor hade låtit om de fnittrat.

Jag vet ingen annan i hela världen som någonsin fått hans farfar att gråta offentligt. Eller garva så högt.

Han blir uttråkad när han inte får vara bland mycket människor, och älskar att stå i centrum. Jag antar att han har fått det förstnämnda från sin mamma, och det sistnämnda från mig. Han har hennes försiktigt mejslade kindben, och mina stora fötter. Han har fyra stora tänder i överkäken, och inte en enda i underkäken. När han blir ledsen trillar det tårar stora som pingisbollar nerför de där små kinderna. När han är sjuk vägrar han sova någon annanstans än i vår säng, med sitt huvud på sin mammas nyckelben och sina fötter i mitt ansikte. Han väcker henne genom att pussa henne på munnen, mig genom att ta mitt armbandsur från sängbordet och slå det i ansiktet på mig.

Och när han och hans mamma dansar. Herregud. De kan lysa upp ett släckt rum när de gör det.

Hans morfar är hans bästa vän. I förra veckan blev han så glad när han kom hem till oss att han kröp rakt in i en vägg. Och han har precis lärt sig gå, han är väldigt stolt över sig själv för det. I augusti börjar han på förskolan. När han ser en hund pekar han överlyckligt och vrålar ”TITTA!!!”.

Och när han skrattar. Herregud. Det är som om något rusar runt barfota på insidan av mitt bröst när han gör det.

Han satt och sov i sin bilstol på passagerarsidan när du körde om oss idag, med det där tyglejonet i famnen. Om jag inte hade bromsat när du gick över i bussfilen och sedan skar tillbaka in i min fil så är det genom hans dörr fronten på din bil hade kraschat. Jag vet inget om dig. Jag vet inte om du sett de där videoklippen på nätet om vad en bil i 100 kilometer i timmen kan göra med en människokropp av kött och blod. Och jag vet inte om du någonsin haft en ettåring sovandes på din mage, lyssnat på hans andetag, och insett hur ofattbart ömtålig den där lilla kroppen är. Jag vet inte om du älskat någonting så mycket någon gång i ditt liv att det känns som om du ska få en hjärtattack.

Men förlåt, jag kommer ifrån ämnet här.

Så hur som helst: Jag ville bara säga att jag hoppas att det där som du hade så bråttom till var väldigt viktigt.

Och att du hann dit i tid.

 

fredrik.cafe.se/

Av Daniel - 9 februari 2011 11:37

Googlade runt lite för att titta på statistik över hemlösa i Sverige och trillade in på ett blogginlägg från Marie Plosjö.

Vet inte speciellt mycket om den här tjejen och säger inget om hennes blogg osv i övrigt, men hennes inlägg som ja kom in på var väldigt bra och i liknande tankar ja själv gått och funderat över.

Så här skrev hon i sitt inlägg från 10/2-2010:

"Det finns numera lika många hemlösa i Sverige som i USA.
Andel: 1/500
Hemlösa: 600 000
Folkmängd: 300 miljoner
USA

Andel: 1/500
Hemlösa: 18 000
Folkmängd: 9 miljoner
Sverige

 

Hela världen öppnar sina plånböcker efter katastrofen i Haiti. Och bland de mest generösa: Sverige.

Sveriges utlovade summa är uppe i 126 miljoner kronor, vilket gör oss till den tredje mest generösa nationen i världen

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6444056.ab

 

Förstår ni vart jag vill komma?

Jag tycker det är hedersvärt att Sverige är så frikostiga med att hjälpa drabbade i Haiti. Jag kan dock inte komma ifrån en undran om hur det skulle vara om vi lika snabbt hade kunnat hosta upp 126 miljoner kroner för att hjälpa alla de hemlösa som finns i Sverige? Jag har en känsla av att det skulle hjälpa de hemlösa väldigt mycket."

Av Daniel - 14 december 2010 11:30

Fick många kloka kommentaret till mitt tidigare inlägg om vilka som bör har rätt att skaffa barn.

Lämnade min egen åsikt tom just för att få höra vad andra tycker och igentligen tycker ja nog inte så mycket anorlunda.


Att säga vem eller vilka som inte bör bli föräldrar är svårt men alla bör inte ha rätt att skaffa barn.

En person med gravt psykisk ohälsa, narkomaner, alkolister osv är grupper som inte ska bli föräldrar.

Ett barn kan säkert få en bra uppväxt med mycket kärlek osv av dessa, men ja tror att risken för problem på många sätt är stor.

Tyvärr är de allt för många som blir föräldrar efter kanske en kväll på krogen eller liknande och de är ju väldigt oansvarigt.

Alla bör tänka igenom och kanske mer eller mindre planera för sitt framtida föräldraskap.

De som behöver hjälp för att bli föräldrar får nog ofta gå en ganska jobbig väg innan dom kanske lyckas och många tankar hinner nog väckas på vägen. Planeringen att bli föräldrar tror ja är väldigt viktig, oavsätt om man "tillverkar" barn hemma eller med hjälp.

Sen tror ja man ofta är mer förberedd på vad man verkligen vill och om man är mogen och ansvarsfull nog när man kliver in i en behandling eller adoption. Om inte annat så är de en del regler som ska följas.

Vilka som kan bli bra föräldrar är svårt att säga. Ämnet är väldigt stort. Men att kunna ta ansvar, ge kärlek och sätta barnet före sig själv bör vara saker som ska vara självklara tycker jag.

De optimala är väl om man är en mamma och en pappa, men sjävklart handlar de om att ge kärlek till barnet om man så är två mammor eller kanske blir ensamstående. Viktigt tror ja dock är att barnet får en manlig förebild även om de inte finns en självklar pappa i hemmet, eller omvänt.

Vad gäller handikapp och barn så tycker inte jag att de ska vara några hinder. Är man klar i skallen så spelar de ingen roll om kroppen inte funkar fullt ut. Barnet vet inget annat när de föds och kommer känna av den kärlek de får oavsätt. Psykiska hinder är en helt annan sak och bör värderas, om de går från fall till fall.

Barn som föder barn, alltså om man är under 18år tycker jag automatiskt ska få kontakt med någon form av "stödjare" som kan hålla lite koll och ge stöd. Tex en 16åring kan säkert bli en jättebra förälder men ja tror att stöd utifrån är väldigt mycket viktigare när man själv kanske inte är helt vuxen.

Nu har ja gett lite av hur jag ser på ämnet. De går att sätta upp en massa grupper på lämpliga eller ej och diskutionerna skulle kunna bli långa. Fortsätt gärna att kommentera. Det är ett väldigt intressant ämne och de är roligt att höra hur folk tycker och tänker.


Avslutar med att lägga in ett filmklipp som upprör enormt!

Här är någon som helt missat hur man är en bra förälder och vilka idioter de finns!
Kommentera gärna även detta!



Vill man spinna vidare i ämnet IVF och rätten att skaffa barn kan ja rekommendera Dokument utifrån på SVT som jag såg för några dagar sen.

Det handlade om olika typer av graviditetsbehandlignar där man inte bara fick hjälp att få barn utan även på olika ställen fick välja allt ifrån kön och genetisk utformning.

Hoppar över att gå in på vad ja tycker om de för den här gången då ämnet är enormt stort, men klart intressant och sevärt!

http://svtplay.se/t/103472/dokument_utifran

Designade barn

Vilket barn vill du ha? Modern teknik gör det möjligt att bestämma såväl kön som arvsanlag - redan i provröret. Sedan årets Nobelpristagare i medicin Robert Edwards genomförde den första provrörsbefruktningen 1978 har tekniken utvecklats snabbt. Snart kan vi designa våra barn. Men är det en dröm - eller mardröm? Fransk dokumentär från 2010.



Av Daniel - 12 december 2010 16:00

Läkare Claes Hultling var först i världen med att bli pappa trots ryggmärgsskada med hjälp av IVF-teknik . De här var för 18 år sedan.

I Aftonbladet skriver han en intressant dabattartikel om vem som ska få hjälp att skaffa barn.

Läs och fundera!

Har alla rätt till IVF-behandling som inte kan bli föräldrar på naturlig väg?

Vad tycker du?



Vem har rätt att få bli förälder? Är hjälpt till föräldaskap en självklarhet?
(Bilden är lånad från Google)

Av Daniel - 9 december 2010 10:00

Visste du att var tionde barn känner oro inför julen? Inte för att tomten ska ge fel julklappar. Utan för att han vinglar så konstigt.


Alkoholkonsumtionen är i dag hög bland vuxna runt om i landet. Runt 385 000 barn växer upp i Sverige med föräldrar som har ett riskfyllt drickande. Ännu fler barn känner obehag under julen. Barn till normaldrickande föräldrar. För när mammas kramar plötsligt känns annorlunda, när fasters skämt blir omöjliga att förstå eller när morfar luktar så konstigt, då står inte längre julen för en trygg gemenskap.



Vi vill göra skillnad – vill du?

Vi vill få fler vuxna att avstå alkohol under julhelgen och genomför även en rad alkoholfria aktiviteter för barn och ungdomar runt om i landet.



Ställningstagande

Ta ställning du med och skippa alkoholen i år! Om du kan lova att avstå alkohol över 2,25% under julafton, juldagen och annandagen räknas det som ett ställningstagande. Även om du själv inte kommer att fira jul tillsammans med barn så kan du göra ett ställningstagande i solidaritet med alla de barn som växer upp i hem med missbruk.


Aktiviteter
Det ska vara kul med jul! Men när gårdar och fritidsaktiviteter stänger under julen försvinner ett andningshål för många barn som lever i missbrukarfamiljer.
Vit Jul genomför därför en rad roliga aktiviteter runt om i landet där alla barn är välkomna – de som verkligen behöver det och de som bara vill komma iväg och ha roligt. Klicka på Sverigekartan på startsidan och se vad som händer i just din kommun!


Läs mer på vitjul.se/


  

Den här reflexen och mycket mer kan du köpa

för att stödja Vit Jul HÄR.

Av Daniel - 8 december 2010 10:34

Såg de här filmklippet på Facebook i morse. Man får sig en tankeställare helt klart när man ser de.

Tänk vad fort livet kan ta slut och hur nära dom i filmen varit. Undra vad dom tänker i sista sekunden och hur dom känner sig efteråt...


Tjeeena och välkommen hit!


Killen på väg mot krokodilen ovan är jag, Daniel.
Det här är min blogg och här skriver jag bla om vardag, funderingar, åsikter mm.
Kolla presentationen nedan eller börja läs bloggen direkt.
Och du. Det är alltid trevligt om du lämnar en kommentar!

Kontakt

Mail: danneking@live.com

Twitter: danne_king

Instagram: danne9king9

Vila i frid

Translate this blog

Omröstning

Du hittade hit från?
 Facebook
 Instagram
 Twitter
 Annan blogg
 Rampljuset
 Blogglovin
 Google
 Annat (berätta!)

RSS

Kategorier

Arkiv

Fråga mig

25 besvarade frågor

Sök på bloggen

Öka din bloggtrafik


Skapa flashcards